“Det var kanske inte resan dit som var det viktigaste.
Ändå en viktig del av det hela.”

Det var först i Södertälje som molnen började skingra sig. Hela vägen från Uddevalla till Stockholm hade varit regn- och problemtyngd. Efter ett kort stopp i Göteborg där jag mötte upp mitt resesällskap bar det av till Borås. Där vägrade bilen starta.

Bara att lirka med tändningslåset. Igen.

Sedan dröjde det inte länge tills motorn med tillhörande elektronik dog i Ulricehamnsbacken. Märkte inte av det inträffade förrän stereon tystnade. Kändes sådär lagom.. kul. Men det får jag väl vänja mig vid som Renaultförare. Tänker inte ens gå in på hur renaultverkstaden hanterade ärendet..

Hursomhelst.

Efter att resesällskapet lämnat begav jag mig till en gata utan namn i Fruängen. Där skulle jag träffa M, mitt mål med resan. Vi drog ut vid tresnåret och tog en lång runda på stan. Fick tagit några bilder med min kära gamla F5, ska skramla ihop pengar till framkallning nu.. En underbar höstdag – kanske den sista för i år? Vi avrundade det hela på Medborgarplatsen efter en god middag.

Stockholm är helt klart en av de vackraste städerna i världen.
Och i gott sällskap kan det inte bli annat än perfekt.

(..men Uddevalla är inte så tokigt det heller.)